Ledarskap / Självförtroende
Tidig selektering: vi har alldeles för bråttom att bestämma vilka barn som är bra
Innehåll
- Vi behöver förstå varför vissa barn ligger före andra
- Det är inte bara vem som är bäst idag som spelar roll
- Det som oroar mig mest är vad barnet börjar tro om sig själv
- Men barnet som alltid ligger före då?
- Till dig som känner att alla andra ligger före
- Till dig som är förälder – vad kan du faktiskt göra?
- Vi vuxna behöver bli bättre på att ha tålamod
- Lyssna vidare i podden
Att vara bäst vid tolv års ålder betyder inte att man kommer vara bäst vid sjutton. Ändå riskerar vi att behandla barn som om deras framtid redan vore bestämd.
Tänk dig två pojkar i samma fotbollslag.
Vi kallar dem Adam och Elias.
Båda är födda samma år. Adam den 3 januari och Elias den 28 december.
De spelar i samma lag, tränar tillsammans och konkurrerar om samma platser.
Men det skiljer nästan ett helt år mellan dem.
Och det är ganska mycket när man är tolv år.
Adam har kanske vuxit mer, blivit starkare och springer snabbare. Han vinner fler närkamper och gör fler mål.
Elias är mindre, förlorar fler dueller och har svårare att ta plats.
När tränaren ska välja vilka som ska spela nästa match är det kanske inte så konstigt att Adam får chansen.
Han är ju faktiskt bättre just nu.
Men betyder det att Adam är mer talangfull? Och betyder det att Elias har sämre möjligheter att bli en bra fotbollsspelare?
Nej, så enkelt är det inte.
Vi behöver förstå varför vissa barn ligger före andra
Barn utvecklas i olika takt.
En del växer tidigt, blir starkare och får fysiska fördelar. Andra behöver mer tid.
Födelsemånaden kan också spela roll. Barn som föds i januari är nästan ett år äldre än de som föds i december samma år. Samtidigt kan barn födda sent på året ha kommit längre i puberteten än äldre lagkamrater.
Det här gör det svårt att jämföra unga idrottare på ett rättvist sätt.
Forskare har länge uppmärksammat något som kallas relativ ålderseffekt. Det innebär att barn födda tidigt under året ofta är överrepresenterade på högre nivåer inom vissa idrotter.
I de fem största lagidrotterna: hur mycket lägre är deltagandet bland barn födda oktober till december?
Jämfört med den födelsegrupp som deltar mest.
En svensk analys från Riksidrottsförbundet 2025, som omfattade omkring en miljon barn och unga, visade att barn födda under årets sista tre månader var underrepresenterade i Sveriges fem största lagidrotter redan från sju års ålder.
Sju år!
Det betyder inte att födelsemånaden förklarar allt. Men det visar att barn födda vid olika tider på året inte alltid har samma förutsättningar inom idrotten.
Och det väcker en fråga:
Vad händer när vi börjar välja ut vilka barn som är mest lovande innan de ens har hunnit utvecklas färdigt?
Det är inte bara vem som är bäst idag som spelar roll
Vi återvänder till Adam och Elias.
Adam spelar mycket, får beröm och kanske blir uttagen till olika läger. Han får möjlighet att träna och spela mot skickliga spelare.
Elias får mindre speltid och blir inte uttagen.
Kanske börjar han känna att tränaren inte tror på honom.
Och här händer något intressant.
Adam kan få fler möjligheter att utvecklas just för att han redan ligger före.
Elias kan få färre möjligheter just för att han ligger efter.
Skillnaden mellan dem riskerar alltså att växa.
Inte nödvändigtvis för att Adam har större potential, utan delvis för att de fått olika möjligheter.
Det här betyder inte att tränaren gör fel varje gång Adam blir uttagen. I tävlingsidrott behöver tränare ibland välja de spelare som presterar bäst just nu.
Men det finns en risk om vi börjar behandla dagens prestation som ett facit på framtiden.
I en svensk studie från 2025 undersökte forskare över 2 000 manliga ishockeyspelare från certifierade hockeygymnasier.
Spelare födda under årets första tre månader hade ungefär dubbelt så stor sannolikhet att nå U16-landslaget som spelare födda under årets sista tre månader.
Men när forskarna undersökte vilka som senare nådde NHL var födelsemånaden inte längre någon statistiskt säkerställd förklaring.
Det betyder inte att alla som ligger efter kommer ikapp. Studien omfattade dessutom spelare som redan nått en hög ungdomsnivå.
Men den påminner oss om något viktigt.
Den som ligger före idag behöver inte ligga före om fem år.
Ändå är vi vuxna ibland ganska snabba med att bestämma vilka barn som har framtiden för sig.
Det som oroar mig mest är vad barnet börjar tro om sig själv
Nu kommer vi till det som jag, som idrottspsykolog, tycker är särskilt viktigt.
Föreställ dig Elias igen.
Han går på träningarna, försöker göra sitt bästa och ser sina lagkamrater bli uttagna till olika matcher och läger.
Själv får han ofta sitta på bänken.
Efter ett tag börjar han kanske tänka:
"Jag är nog inte lika bra som de andra."
"Tränaren tror inte på mig."
"Det spelar ingen roll hur mycket jag försöker."
Det behöver inte bli så. Men det är en möjlig utveckling som vi behöver ta på allvar.
För det är skillnad mellan att tänka:
Jag är inte lika bra som de andra just nu.
Och:
Jag är inte en bra fotbollsspelare.
Den första tanken handlar om hur man presterar idag.
Den andra handlar om hur man ser på sig själv.
när tanken får fäste
Och när ett barn börjar tro att det saknar förmåga kan det påverka beteendet.
Kanske vågar Elias inte längre utmana sin motståndare. Kanske slutar han be om bollen av rädsla för att tappa den. Kanske försvinner glädjen och nyfikenheten.
Till slut kanske han slutar med fotbollen.
Inte för att vi vet att han saknade potential.
Utan för att han inte längre trodde att det var någon idé att fortsätta.
Och då har vi inte bara riskerat att missa en framtida talang. Vi kan ha fått ett barn att ge upp något som det egentligen älskar.
Det är därför jag tycker att det här är så viktigt att prata om.
Men barnet som alltid ligger före då?
Vi behöver faktiskt prata om Adam också.
Han som alltid har varit störst, snabbast och bäst.
Som fått mycket beröm och hört att han är en framtida stjärna.
Men vad händer när de andra börjar växa ikapp?
När Adam inte längre kan springa ifrån alla eller vinna varje närkamp?
Om hans självbild till stor del bygger på att alltid vara bäst kan det bli jobbigt när det förändras.
Plötsligt behöver han lära sig nya saker. Hantera misstag. Lyssna på instruktioner. Träna på sådant han inte är bra på.
Det är därför även barnet som ligger före behöver förstå att utveckling är viktigare än att alltid vara bäst.
För ingen idrottare kommer undan att behöva lära sig, anpassa sig och hantera motgångar.
Till dig som känner att alla andra ligger före
Du kanske är kortast i laget. Du kanske får mindre speltid än dina kompisar. Kanske har du börjat fundera på om du verkligen har det som krävs.
Jag tänker inte lova att du kommer bli elitidrottare om du bara fortsätter kämpa.
Det vet varken jag, du eller din tränare.
Men jag vill att du ska fundera på en sak.
Varför ska hur bra någon annan är just nu få bestämma hur bra du själv kan bli?
Du behöver inte vara bäst idag för att fortsätta utvecklas.
Du kan fortfarande bli bättre på att läsa spelet, fatta beslut, utmana motståndare och hantera misstag.
Och du behöver inte göra varje träning till ett prov där du måste bevisa att du duger.
Försök i stället att se träningen som en möjlighet att lära dig något.
Vågar du be om bollen trots att du tappade den förra gången?
Kan du fortsätta ta löpningar även när du inte får passningen?
Kan du lyssna på feedback från din tränare och använda den för att utvecklas?
Det betyder inte att du ska sluta vilja vinna eller ha höga ambitioner.
Tvärtom.
Men låt inte dagens resultat bestämma vad du tror är möjligt imorgon.
Till dig som är förälder – vad kan du faktiskt göra?
Du kan inte skydda ditt barn från alla motgångar. Och det ska du inte heller försöka göra.
Men du kan påverka hur barnet lär sig att förstå och hantera dem.
Nästa gång ditt barn kommer hem besviket efter en match eller uttagning vill jag att du funderar på tre saker.
1. Lyssnar du eller försöker du omedelbart lösa problemet?
Det är lätt att svara:
"Men du är ju jätteduktig!"
"Tränaren fattar ingenting!"
Men ibland behöver barnet bara få vara besviket.
Prova att fråga vad barnet tänker om det som hänt. Lyssna innan du kommer med lösningar.
2. Vad hjälper du barnet att fokusera på?
Om alla samtal handlar om mål, uttagningar och speltid är det lätt att dessa saker blir de enda måtten på framgång.
Fråga i stället:
"Vad har du blivit bättre på under de senaste sex månaderna?"
"Vad skulle du vilja lära dig härnäst?"
Hjälp barnet att upptäcka sin utveckling, inte bara jämföra sina resultat med andras.
3. Vems besvikelse handlar det egentligen om?
Den här frågan kan vara lite obekväm.
Men om ditt barn blir petat, vem är då mest upprörd?
Du eller barnet?
Barn påverkas av hur vi vuxna reagerar. Om vi ständigt pratar om orättvisa uttagningar och jämför med andra kan vi oavsiktligt förstärka känslan av att varje beslut är avgörande för barnets framtid.
Det betyder inte att du aldrig ska ifrågasätta tränarens beslut.
Men ditt barn ska inte behöva bära både sin egen och din besvikelse.
Vi vuxna behöver bli bättre på att ha tålamod
Jag tycker att vi ibland har alldeles för bråttom inom ungdomsidrotten.
Bråttom att hitta talanger.
Bråttom att dela in barn efter nivå.
Bråttom att avgöra vilka som har en framtid och vilka som inte har det.
Självklart ska vi uppmuntra ambitioner, utveckling och prestation.
Men vi måste också förstå att barn utvecklas i olika takt och att vi inte kan förutse allas framtid.
En tränare kan göra en välgrundad bedömning av vem som presterar bäst idag.
Det är betydligt svårare att veta vem som kommer vara bäst om fem år.
Och till dig som är förälder vill jag skicka med en sista sak:
Hjälp ditt barn att förstå att det inte behöver vara bäst just nu för att ha en framtid inom sin idrott.
Låt barnet få utvecklas, göra misstag, vara besviket och försöka igen.
För tänk om barnet som sitter längst ut på bänken idag faktiskt har en enorm utveckling framför sig.
Tänk om det bara behöver mer tid.
Då vore det ganska sorgligt om vi vuxna redan hade fått barnet att tro att det inte var tillräckligt bra.
Lyssna vidare i podden
Vad händer med en ung idrottare när de vuxna runt omkring redan har bestämt sig för vad den klarar? I avsnittet "P-1/2: Hur dina förväntningar som tränare kan förstöra idrottarens karriär" i Dana Ali podcast pratar jag om hur vuxnas förväntningar påverkar en idrottares utveckling, precis det som händer när barnet som ligger efter tidigt stämplas som mindre lovande.
Känner du igen dig?
Boka ett första samtal så går vi igenom din situation. Vill du hellre skriva än ringa går det lika bra med SMS eller mejl.